Pressmeddelande idag:
För att minska mängden illegala vapen i omlopp anser Miljöpartiet att en vapenamnesti bör genomföras under våren 2012. Situationen är alldeles för angelägen för vänta till nästa år med att genomföra en sådan amnesti som regeringen föreslår.
Trots allt som hänt så är det samtidigt viktigt att inte drabbas av panik. De lösningar som presenteras måste vara långsiktigt hållbara över tid. Generellt sett så är hårdare straff en illa framkomlig väg för att komma tillrätta med brottslighet. Miljöpartiet ställer sig dock positiva till att höja straffet för vapenbrott i samband med en sådan vapenamnesti.
- Det är inte rimligt att en väldomunterad gängmedlem får fyra månaders fängelse för innehav av en automatkarbin. Vi vill se en straffskärpning för den här typen av brott som en del i att komma tillrätta med våldet, säger Maria Ferm
- För att minska brottslighet och otrygghet behöver vi också skapa ett mer inkluderande samhälle som arbetar för att minska sociala problem, svartarbete, fattigdom och arbetslöshet och gemensamt tar sig an framtidsutmaningar. Detta är inte en fråga för Malmö stad att lösa själva, utan är en angelägenhet för hela Sverige, säger Maria Ferm.
tisdag, januari 03, 2012
måndag, december 19, 2011
Nej till att FRA:s signalspaning utvidgas
De senaste veckorna har FRA:s signalspaning varit uppe för diskussion. Egentligen startade debatten om huruvida Säpo skulle få signalspana eller inte efter valet för ett år sedan. Då svängde sossarna, gick ifrån den rödgröna överenskommelsen, och krävde mer signalspaning. Nu ett år senare är de överens med regeringen om precis det som alla kritiker varnade för när lagen infördes - att den skulle utvidgas och att övervakningen skulle bli alltmer omfattande.
Jag har kritiserat den här hållningen och precis som tidigare kräver Miljöpartiet att lagen rivs upp och att en parlamentarisk utredning bör tillsättas som utreder behovet av signalspaning med hänsyn till effektiviteten, proportionaliteten och integriteten.
Kommenterar i Ekot
"Miljöpartiets Maria Ferm känner sig inte lugnad utan håller fast vid kravet om en parlamentarisk utredning om signalspaningen.
– Det är klart att man med all sådan här lagstiftning måste se över om det är ett proportionerligt ingrepp och om det är effektivt, och det har man inte gjort med den här lagstiftningen, säger hon."
Kommenterar i Expressen/TT:
"MP kritiskt
- Det är en besvikelse att Socialdemokraterna och den borgerliga regeringen är överens om mer och mer övervakning. Miljöpartiet har varit motståndare till FRA-lagen från början och vill i stället förstärka grundlagen för att förhindra den här sortens integritetskränkande lagar, säger Miljöpartiet ledamot i justitieutskottet Maria Ferm till TT."
– Det är någon form av hyckleri om man i Sverige hela tiden gör det lättare
att övervaka, och sedan visar på att man vill göra det motsatta i andra länder.
Det blir väldigt märkligt när man inte lever efter de regler som sätts upp för
andra länder."
Jag har kritiserat den här hållningen och precis som tidigare kräver Miljöpartiet att lagen rivs upp och att en parlamentarisk utredning bör tillsättas som utreder behovet av signalspaning med hänsyn till effektiviteten, proportionaliteten och integriteten.
Kommenterar i Ekot
"Miljöpartiets Maria Ferm känner sig inte lugnad utan håller fast vid kravet om en parlamentarisk utredning om signalspaningen.
– Det är klart att man med all sådan här lagstiftning måste se över om det är ett proportionerligt ingrepp och om det är effektivt, och det har man inte gjort med den här lagstiftningen, säger hon."
Kommenterar i Expressen/TT:
"MP kritiskt
Miljöpartiet vänder sig emot förslaget att låta Säpo och Rikskriminalpolisen få tillgång till signalspaning. Partiet står fast vid uppfattningen att FRA-lagen bör rivas upp och att en parlamentarisk utredning ser över behovet av signalspaning och dess inverkan på integriteten.
- Det är en besvikelse att Socialdemokraterna och den borgerliga regeringen är överens om mer och mer övervakning. Miljöpartiet har varit motståndare till FRA-lagen från början och vill i stället förstärka grundlagen för att förhindra den här sortens integritetskränkande lagar, säger Miljöpartiet ledamot i justitieutskottet Maria Ferm till TT."
Tidningen Fokus konstaterar att regeringens olika departement gör olika saker. På biståndssidan arbetar man fram anonymiseringsverktyget Tor som ska hjälpa demokratiaktivister utomlands att kommunicera anonymt via nätet, samtidigt som man med FRA försöker övervaka kommunikation via nätet. Jag kommenterar regeringens dubbla signaler:
"Oppositionen tycks inte engagera sig särskilt mycket i den en gång så heta
FRA-frågan. Men det finns undantag. Riksdagsledamoten Maria Ferm (mp) sitter i
justitieutskottet och tycker att utökad signalspaning är »helt fel väg att gå«.
Hon upprörs dessutom över de olika signalerna departementen skickar ut:
lördag, december 17, 2011
Aftonbladets ledare helt fel ute
Aftonbladets ledarsida är sedan länge kritiska till
Miljöpartiets migrationssamarbete med regeringen. I dagens ledare av Anders
Lindberg verkar de inte anse att det finns en grund för att vi ska samarbeta
med regeringen. Det vi har fått igenom viftas bort i en bisats och
Sverigedemokraternas möjlighet att påverka migrationspolitiken likaså. Lindberg
verkar helt ha missuppfattat dels vad som ingår i överenskommelsen och dels hur
Sverigedemokraterna påverkar debatten.
Miljöpartiet inledde efter valet 2010 diskussioner med
regeringen om migrationspolitiken dels eftersom vi inte ville ha en situation i
Sverige, som den i andra länder i Europa, där förekomsten av ett
främlingsfientligt parti i det nationella parlamentet påverkat retoriken och
politiken hos etablerade partier, och dels för att kunna genomföra konkreta,
viktiga förändringar i en human riktning redan under denna mandatperiod. För
att kunna förändra migrationspolitiken kräver den parlamentariska situationen
samarbete med regeringen.
Sverigedemokraterna skulle knappast få ett direkt inflytande
över migrationspolitiken, vilket vi heller aldrig påstått, men risken är stor
att samma sak skulle ske i Sverige som redan skett i andra europeiska länder:
att de främlingsfientliga fått sätta agendan och att de etablerade partierna
ändrat sin politik och retorik efter de främlingsfientliga.
I ramöverenskommelsen från i mars i år ingår reformer som
bättre landinformation, rätt till skolgång för papperslösa barn, rätt till vård
för papperslösa och en stor anhöriginvandringsreform. Intressant nog nämner
Lindberg inte ens anhöriginvandringsreformen som innebär att tusentals familjer
från bland annat Somalia kommer att kunna återförenas i Sverige.
Självklart har vi inte kunnat påverka all regeringens
politik, men vi tar viktiga steg i rätt riktning. Att ställa sig bredvid och
inte försöka påverka skulle förvisso göra att vi har ryggen fri från den här
sortens kritik, men det skulle också innebära att tusentals familjer inte får
återförenas, att barn inte får rätt till skolgång och att papperslösa inte får
rätt till vård. Hur skulle det vara bättre?
Lindberg verkar mena att vi borde offra till exempel reformen om
anhöriginvandring och vård för papperslösa för att kunna stå fria och kritisera
regeringen. För den mamma som väntar på sin dotter som är ensam kvar i ett
flyktingläger i Somalia är det ett väldigt högt pris att betala för att kunna
driva plakatpolitik.
Miljöpartiets migrationssamarbete med regeringen. I dagens ledare av Anders
Lindberg verkar de inte anse att det finns en grund för att vi ska samarbeta
med regeringen. Det vi har fått igenom viftas bort i en bisats och
Sverigedemokraternas möjlighet att påverka migrationspolitiken likaså. Lindberg
verkar helt ha missuppfattat dels vad som ingår i överenskommelsen och dels hur
Sverigedemokraterna påverkar debatten.
Miljöpartiet inledde efter valet 2010 diskussioner med
regeringen om migrationspolitiken dels eftersom vi inte ville ha en situation i
Sverige, som den i andra länder i Europa, där förekomsten av ett
främlingsfientligt parti i det nationella parlamentet påverkat retoriken och
politiken hos etablerade partier, och dels för att kunna genomföra konkreta,
viktiga förändringar i en human riktning redan under denna mandatperiod. För
att kunna förändra migrationspolitiken kräver den parlamentariska situationen
samarbete med regeringen.
Sverigedemokraterna skulle knappast få ett direkt inflytande
över migrationspolitiken, vilket vi heller aldrig påstått, men risken är stor
att samma sak skulle ske i Sverige som redan skett i andra europeiska länder:
att de främlingsfientliga fått sätta agendan och att de etablerade partierna
ändrat sin politik och retorik efter de främlingsfientliga.
I ramöverenskommelsen från i mars i år ingår reformer som
bättre landinformation, rätt till skolgång för papperslösa barn, rätt till vård
för papperslösa och en stor anhöriginvandringsreform. Intressant nog nämner
Lindberg inte ens anhöriginvandringsreformen som innebär att tusentals familjer
från bland annat Somalia kommer att kunna återförenas i Sverige.
Självklart har vi inte kunnat påverka all regeringens
politik, men vi tar viktiga steg i rätt riktning. Att ställa sig bredvid och
inte försöka påverka skulle förvisso göra att vi har ryggen fri från den här
sortens kritik, men det skulle också innebära att tusentals familjer inte får
återförenas, att barn inte får rätt till skolgång och att papperslösa inte får
rätt till vård. Hur skulle det vara bättre?
Lindberg verkar mena att vi borde offra till exempel reformen om
anhöriginvandring och vård för papperslösa för att kunna stå fria och kritisera
regeringen. För den mamma som väntar på sin dotter som är ensam kvar i ett
flyktingläger i Somalia är det ett väldigt högt pris att betala för att kunna
driva plakatpolitik.
söndag, november 20, 2011
"Vi vill humanisera migrationspolitiken"
Skriver en text om migration på sverigesresurser.se:
"Miljöpartiet de gröna har en vision om en gränslös värld där människor inte hindras från att bo och verka där de så önskar. Verkligheten är långt ifrån den tanken. EU:s murar mot omvärlden blir allt högre och främlingsfientliga vindar blåser över Europa. Sveriges migrationspolitik har under lång tid blivit mer och mer restriktiv. Det har blivit svårare med anhöriginvandring, svårare att få visum, svårare att få stanna av medicinska skäl och det är mycket svårt att få stanna av skyddsskäl. Miljöpartiet vill bryta den trenden och har inlett ett samarbete med regeringen som innebär ett antal åtgärder som går i en mer human och öppen riktning.
Alla som någon gång har behövt kompromissa vet att inga val är enkla. När Miljöpartiet tog initiativ till ett samarbete om migrationspolitiken med regeringen gjorde vi det av flera skäl. Sverigedemokraterna hade precis kommit in i riksdagen. Människor protesterade mot främlingsfientlighet på torg runt om i landet. Ingen ville se en utveckling som den i övriga Europa där blotta förekomsten av främlingsfientliga partier i nationella parlament gjort att de etablerade partierna anpassat sin politik och retorik efter de främlingsfientliga.
För att motverka detta ville vi vrida debatten i motsatt riktning. Genom att komma överens om reformer som alla syftade till att humanisera migrationspolitiken, kunde fokus flyttas till att handla om våra förslag om hur politiken kunde bli mer human. Vi ville också under dessa år genomföra konkreta förändringar av politiken som påverkade människors liv.
Vi gjorde i mars 2011 en ramöverenskommelse med regeringen om den samlade asyl- och migrationspolitiken. I den ingår ett antal reformer som alla gör politiken mer mänsklig. Papperslösa ska ha rätt till hälso- och sjukvård och papperslösa barn ska ha rätt till skolgång. En fjärde migrationsdomstol ska inrättas, landinformationen förbättras och tillgången till auktoriserade tolkar ses över.
Vi kommer redan under kommande år genomföra en stor anhöriginvandringsreform som kommer att möjliggöra för människor från länder som utfärdar pass som Sverige inte godkänner, att återförenas. Det kommer att innebära att tusentals familjer från bland annat Somalia kan återförenas i Sverige.
Det hade varit en enkel utväg att bara ställa oss vid sidan om och inte ens försöka förändra. Då hade vi säkert framstått i bättre dager, men vi hade inte kunnat påverka någonting. De humana reformer, som påverkar tusentals människors liv, som vi är överens om att genomföra med regeringen, hade inte blivit av.
Tusentals splittrade familjer hade inte kunnat återförenas, papperslösa hade inte fått vård, papperslösa barn hade inte fått skolgång och någon förändring av synnerligen ömmande omständigheter hade det inte funnits någon chans att genomföra. Vi vill genomföra konkreta förändringar, inte bara prata vackert.
Maria FermMigrationspolitisk talesperson, Miljöpartiet"
"Miljöpartiet de gröna har en vision om en gränslös värld där människor inte hindras från att bo och verka där de så önskar. Verkligheten är långt ifrån den tanken. EU:s murar mot omvärlden blir allt högre och främlingsfientliga vindar blåser över Europa. Sveriges migrationspolitik har under lång tid blivit mer och mer restriktiv. Det har blivit svårare med anhöriginvandring, svårare att få visum, svårare att få stanna av medicinska skäl och det är mycket svårt att få stanna av skyddsskäl. Miljöpartiet vill bryta den trenden och har inlett ett samarbete med regeringen som innebär ett antal åtgärder som går i en mer human och öppen riktning.
Alla som någon gång har behövt kompromissa vet att inga val är enkla. När Miljöpartiet tog initiativ till ett samarbete om migrationspolitiken med regeringen gjorde vi det av flera skäl. Sverigedemokraterna hade precis kommit in i riksdagen. Människor protesterade mot främlingsfientlighet på torg runt om i landet. Ingen ville se en utveckling som den i övriga Europa där blotta förekomsten av främlingsfientliga partier i nationella parlament gjort att de etablerade partierna anpassat sin politik och retorik efter de främlingsfientliga.
För att motverka detta ville vi vrida debatten i motsatt riktning. Genom att komma överens om reformer som alla syftade till att humanisera migrationspolitiken, kunde fokus flyttas till att handla om våra förslag om hur politiken kunde bli mer human. Vi ville också under dessa år genomföra konkreta förändringar av politiken som påverkade människors liv.
Vi gjorde i mars 2011 en ramöverenskommelse med regeringen om den samlade asyl- och migrationspolitiken. I den ingår ett antal reformer som alla gör politiken mer mänsklig. Papperslösa ska ha rätt till hälso- och sjukvård och papperslösa barn ska ha rätt till skolgång. En fjärde migrationsdomstol ska inrättas, landinformationen förbättras och tillgången till auktoriserade tolkar ses över.
Vi kommer redan under kommande år genomföra en stor anhöriginvandringsreform som kommer att möjliggöra för människor från länder som utfärdar pass som Sverige inte godkänner, att återförenas. Det kommer att innebära att tusentals familjer från bland annat Somalia kan återförenas i Sverige.
Det hade varit en enkel utväg att bara ställa oss vid sidan om och inte ens försöka förändra. Då hade vi säkert framstått i bättre dager, men vi hade inte kunnat påverka någonting. De humana reformer, som påverkar tusentals människors liv, som vi är överens om att genomföra med regeringen, hade inte blivit av.
Tusentals splittrade familjer hade inte kunnat återförenas, papperslösa hade inte fått vård, papperslösa barn hade inte fått skolgång och någon förändring av synnerligen ömmande omständigheter hade det inte funnits någon chans att genomföra. Vi vill genomföra konkreta förändringar, inte bara prata vackert.
Maria FermMigrationspolitisk talesperson, Miljöpartiet"
lördag, november 19, 2011
"Vi vill genomföra konkreta förändringar"
Idag fick jag möjlighet att få en replik till ett veckogammalt inlägg av Magdalena Streijffert (S) på Flyktingbloggen publicerat:
"Magdalena Streijffert skrev 2011-11-10 ett inlägg (läs här, red) där hon starkt kritiserat bland annat Miljöpartiet de grönas agerande när Vänsterpartiet ville väcka ett utskottsinitiativ om ”synnerligen ömmande omständigheter” i Socialförsäkringsutskottet. Jag vill ta tillfället i akt att bemöta det och förklara hur Miljöpartiet vill förändra lagstiftningen.
Efter valet 2010 fick Sverige in ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Människor protesterade runt om i landet och ville inte att de främlingsfientliga skulle få diktera politiken. Vi ville inte se samma utveckling i Sverige, som skett i övriga Europa, där etablerade partier tar över främlingsfientlig politik och retorik. Vi ville också ta steg i rätt riktning och kunna göra politiken mer mänsklig redan under denna mandatperioden. Samarbete mellan regeringen och Miljöpartiet var inte någon självklarhet, men alternativet var att inga förbättringar skulle göras och att samhällsdebatten riskerade att bli alltmer främlingsfientlig.
Miljöpartiet de gröna vill alltså förändra bestämmelsen om ”synnerligen ömmande omständigheter”. Det är en bestämmelse som används alldeles för sällan idag, vilket gör att människor som till exempel är svårt sjuka och har stark koppling till Sverige, utvisas. Trots den stora debatten 2005 om det orimliga i att utvisa apatiska barn utvisas dessa barn än idag. Det vill vi verkligen ändra på.
Hur ska vi då göra för att förändra lagstiftningen? Det är enkel matematik att det inte går att göra genom ett rödgrönt samarbete. Vi förlorade ju som bekant valet och S, MP och V bildar inte majoritet i riksdagen. Inte heller skulle SD någonsin rösta på en mer human migrationspolitik och därmed går det inte att få till en riksdagsmajoritet mot regeringen som har skett i andra frågor i riksdagen. Det enda sättet att ha en möjlighet att förändra migrationspolitiken är alltså om man har regeringen med sig. Det hade alltså kvittat om Miljöpartiet röstade för eller emot Vänsterpartiets utskottsinitiativ – resultatet hade blivit det samma.
Vi hade säkert framstått i en bättre dager om vi röstat på den förlorande linjen i Socialförsäkringsutskottet. Men det hade inte förändrat någonting. Och vi anser att det är för mycket som står på spel för att bara driva plakatpolitik i opposition och inte försöka förändra migrationspolitiken den här mandatperioden.
Om vi inte hade haft ett samarbete med regeringen i de här frågorna hade vi säkert undvikit kritik, men vi hade inte heller fått något gjort. Inga av de reformer som vi är överens om med regeringen hade genomförts. Familjer från Somalia hade inte kunnat återförenas, papperslösa hade inte fått rätt till vård och skolgång och en förändring av ”synnerligen ömmande omständigheter” hade verkligen inte varit aktuell.
I våras kom en kartläggning av tillämpningen av ”synnerligen ömmande omständigheter” som kunde säga att bestämmelsen visserligen användes som en undantagsbestämmelse (som det var tänkt), men kartläggningen kunde inte göra en jämförelse mellan hur den tidigare lagstiftningen ”humanitära skäl” tillämpades och hur ”synnerligen ömmande” tillämpas idag.
Den bild vi får från den samlade flyktingrörelsen är dock att det har blivit svårare att få stanna. Vi vill ändra lagstiftningen och nu har regeringen öppnat upp för att inleda diskussioner om ”synnerligen ömmande omständigheter”. För oss är det viktigt att de leder till en förändring av lagstiftningen så att fler får stanna.
Maria Ferm, migrationspolitisk talesperson (MP)"
"Magdalena Streijffert skrev 2011-11-10 ett inlägg (läs här, red) där hon starkt kritiserat bland annat Miljöpartiet de grönas agerande när Vänsterpartiet ville väcka ett utskottsinitiativ om ”synnerligen ömmande omständigheter” i Socialförsäkringsutskottet. Jag vill ta tillfället i akt att bemöta det och förklara hur Miljöpartiet vill förändra lagstiftningen.
Efter valet 2010 fick Sverige in ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Människor protesterade runt om i landet och ville inte att de främlingsfientliga skulle få diktera politiken. Vi ville inte se samma utveckling i Sverige, som skett i övriga Europa, där etablerade partier tar över främlingsfientlig politik och retorik. Vi ville också ta steg i rätt riktning och kunna göra politiken mer mänsklig redan under denna mandatperioden. Samarbete mellan regeringen och Miljöpartiet var inte någon självklarhet, men alternativet var att inga förbättringar skulle göras och att samhällsdebatten riskerade att bli alltmer främlingsfientlig.
Miljöpartiet de gröna vill alltså förändra bestämmelsen om ”synnerligen ömmande omständigheter”. Det är en bestämmelse som används alldeles för sällan idag, vilket gör att människor som till exempel är svårt sjuka och har stark koppling till Sverige, utvisas. Trots den stora debatten 2005 om det orimliga i att utvisa apatiska barn utvisas dessa barn än idag. Det vill vi verkligen ändra på.
Hur ska vi då göra för att förändra lagstiftningen? Det är enkel matematik att det inte går att göra genom ett rödgrönt samarbete. Vi förlorade ju som bekant valet och S, MP och V bildar inte majoritet i riksdagen. Inte heller skulle SD någonsin rösta på en mer human migrationspolitik och därmed går det inte att få till en riksdagsmajoritet mot regeringen som har skett i andra frågor i riksdagen. Det enda sättet att ha en möjlighet att förändra migrationspolitiken är alltså om man har regeringen med sig. Det hade alltså kvittat om Miljöpartiet röstade för eller emot Vänsterpartiets utskottsinitiativ – resultatet hade blivit det samma.
Vi hade säkert framstått i en bättre dager om vi röstat på den förlorande linjen i Socialförsäkringsutskottet. Men det hade inte förändrat någonting. Och vi anser att det är för mycket som står på spel för att bara driva plakatpolitik i opposition och inte försöka förändra migrationspolitiken den här mandatperioden.
Om vi inte hade haft ett samarbete med regeringen i de här frågorna hade vi säkert undvikit kritik, men vi hade inte heller fått något gjort. Inga av de reformer som vi är överens om med regeringen hade genomförts. Familjer från Somalia hade inte kunnat återförenas, papperslösa hade inte fått rätt till vård och skolgång och en förändring av ”synnerligen ömmande omständigheter” hade verkligen inte varit aktuell.
I våras kom en kartläggning av tillämpningen av ”synnerligen ömmande omständigheter” som kunde säga att bestämmelsen visserligen användes som en undantagsbestämmelse (som det var tänkt), men kartläggningen kunde inte göra en jämförelse mellan hur den tidigare lagstiftningen ”humanitära skäl” tillämpades och hur ”synnerligen ömmande” tillämpas idag.
Den bild vi får från den samlade flyktingrörelsen är dock att det har blivit svårare att få stanna. Vi vill ändra lagstiftningen och nu har regeringen öppnat upp för att inleda diskussioner om ”synnerligen ömmande omständigheter”. För oss är det viktigt att de leder till en förändring av lagstiftningen så att fler får stanna.
Maria Ferm, migrationspolitisk talesperson (MP)"
ang. återvändandedirektivet
Igår skickades en lagrådsremiss över till Lagrådet som berörde Sveriges implementering av EU:s återvändandedirektiv. Regeringen och Miljöpartiet har tagit fram den gemensamt. Detta är ett direktiv som alla EU:s medlemsstater är skyldiga att genomföra och innehåller gemensamma regler för återvändande av personer som vistas i medlemsstaterna utan tillstånd.
En del av det som ingår i direktivet är förbättringar jämfört med idag, medan andra innebär försämringar. Det är bra att Sverige nu inför en bortre tidsgräns för hur länge någon får hållas i förvar. För de flesta gäller gränsen 2 månader, men för ytterst få kan det bli totalt 12 månader. Dessa tidsgränser är långt under EU-snittet.
Förändringarna innebär bland annat att barnets bästa tas i beaktande på ett tydligare sätt jämfört med tidigare, vilket öppnar upp för en förmånligare behandling för hela familjer.
EU-direktivet medför en ny bestämmelse om återreseförbud för personer som inte lämnar landet inom angiven tidsfrist. Direktivet medger återreseförbud om fem år, men i lagrådsremissen föreslås i stället en begränsning till ett år.
Miljöpartiet har i förhandlingarna varit starkt pådrivande för att den svenska tillämpningen av direktivet ska bli så human som möjligt. Förslaget innehåller därför bland de kortaste tiderna för verkställighetsförvar och så kallat återreseförbud i hela EU.
Som jag sade till TT:
"- Vi är emot återreseförbud, men det är något Sverige måste införa som medlemsstat i EU. Vi har därför varit starkt pådrivande för att tiden för återreseförbud ska vara så kort som möjligt. Det är bra att tiden som föreslås för återreseförbud, ett år, är kortast i hela EU."
En del av det som ingår i direktivet är förbättringar jämfört med idag, medan andra innebär försämringar. Det är bra att Sverige nu inför en bortre tidsgräns för hur länge någon får hållas i förvar. För de flesta gäller gränsen 2 månader, men för ytterst få kan det bli totalt 12 månader. Dessa tidsgränser är långt under EU-snittet.
Förändringarna innebär bland annat att barnets bästa tas i beaktande på ett tydligare sätt jämfört med tidigare, vilket öppnar upp för en förmånligare behandling för hela familjer.
EU-direktivet medför en ny bestämmelse om återreseförbud för personer som inte lämnar landet inom angiven tidsfrist. Direktivet medger återreseförbud om fem år, men i lagrådsremissen föreslås i stället en begränsning till ett år.
Miljöpartiet har i förhandlingarna varit starkt pådrivande för att den svenska tillämpningen av direktivet ska bli så human som möjligt. Förslaget innehåller därför bland de kortaste tiderna för verkställighetsförvar och så kallat återreseförbud i hela EU.
Som jag sade till TT:
"- Vi är emot återreseförbud, men det är något Sverige måste införa som medlemsstat i EU. Vi har därför varit starkt pådrivande för att tiden för återreseförbud ska vara så kort som möjligt. Det är bra att tiden som föreslås för återreseförbud, ett år, är kortast i hela EU."
"Sverige ska bli världsledande på medmänsklighet"
Under veckan har partiprogramsbloggen haft tema migration och det avslutas med en text från mig om vilket Sverige jag vill ha 2025:
"En grön värld är en värld utan gränser där människor har möjlighet att verka var de än önskar. Det är en värld där alla har en möjlighet att flytta, men där ingen tvingas fly. Vi är tyvärr inte där ännu. Trots att migration i rapport efter rapport konstateras ha en positiv effekt dels på mottagarlandets utveckling, dels för migranten och dels för hemlandet, sluter länder sig mot omvärlden.
EU bygger allt högre murar (bokstavligen vid enklaverna i Marocko) och diken (vid den grekturkiska gränsen) för att förhindra människor från att kunna komma in. Bara i år har tusentals människor dött när de försökt ta sig till EU i deras jakt på en bättre framtid eller på flykt från förföljelse. EU ingår återtagandeavtal med länder utanför unionen och främlingsfientliga partier växer sig allt starkare i medlemsländerna.
I USA satsas allt mer resurser på att hindra personer från Mexico från att korsa gränsen i hopp om en bättre framtid. Delstater antar lagar som slår hårt mot papperslösa från Mexico. Inte nog med att Australien sätter människor som söker asyl i fängelse så fort de når fram till landet, de försöker också sluta ett avtal med Malaysia om att asylsökande som kommer till Australien ska kunna skickas dit. Trots att Malaysia inte skrivit under Genévekonventionen och trots att avtalet därmed strider mot mänskliga rättigheter.
Denna globala utveckling är relevant också för diskussionen om vilket Sverige vi vill ha 2025, eftersom utvecklingen måste brytas i såväl Sverige som andra länder. Den behöver ersättas med en princip om öppenhet av flera skäl.
Till att börja med kommer Sverige, precis som resten av västvärlden, att vara i starkt behov av arbetskraftsinvandring i framtiden. Eftersom människor lever allt längre kommer allt fler äldre att behöva försörjas av allt färre personer i arbetsför ålder. Sverige behöver visa att det är attraktivt att komma hit och arbeta, inte minst då Europa sannolikt blir allt mindre intressant i takt med att världens ekonomiska centrum flyttar österut.
Redan idag råder det arbetskraftsbrist inom ett antal yrken i Sverige. För att svenska företag ska kunna konkurrera på en global marknad är det fullständigt nödvändigt att kunna söka sig betydligt längre än till grannkommunen för att få rätt kompetens. Människors möjlighet att både kunna arbeta och studera i andra länder behöver öka, men det får varken leda till att människor utnyttjas eller att asylrätten urholkas. Mer kontroll behövs för att garantera att människor som kommer till Sverige och arbetar får lika villkor som andra och inte utnyttjas av oseriösa arbetstagare.
Vidare är det bra att migration något som länder tjänar på, men det får aldrig vara avgörande för migrationspolitiken. Det relevanta är att alla har samma rättigheter och lika värde i egenskap av att bara vara människor. Politiken bör anpassas därefter. Behovet av medmänsklighet kommer dessutom att öka i takt med att effekterna av klimatförändringarna tvingar allt fler människor på flykt.
Idag är främlingsfientliga partier och åsikter på frammarsch i Sverige och i många andra länder i EU. I många länder har debatten och politiken förändras efter att främlingsfientliga partier kommit in i nationella parlament. Etablerade partier har närmat sig de främlingsfientliga och hela samhällsklimatet har blivit mer rasistiskt. Då blir det svårare och svårare att skapa ett samhälle byggt på solidaritet och medkänsla.
Sverige ska fram till år 2025 visa att vi har hjärtat på rätta stället. När andra länder anpassar politiken efter de främlingsfientliga, ska vi göra tvärtom. Vi ska öppna upp Sverige och bygga på värderingar som solidaritet och humanitet. Vi ska bli ett land som aldrig utvisar någon till ett land där de riskerar tortyr. Vi ska se till att Sverige verkligen blir en fristad från förföljelse, inte bara på pappret.
Sverige ska vara en stark röst internationellt för respekten för mänskliga rättigheter. Vi ska visa andra länder att medmänsklighet är vägen framåt. Att det är så ett samhälle byggs starkt. År 2025 ska vi inte bara vara världsledande på miljöteknik – även på vår syn på humanitet."
"En grön värld är en värld utan gränser där människor har möjlighet att verka var de än önskar. Det är en värld där alla har en möjlighet att flytta, men där ingen tvingas fly. Vi är tyvärr inte där ännu. Trots att migration i rapport efter rapport konstateras ha en positiv effekt dels på mottagarlandets utveckling, dels för migranten och dels för hemlandet, sluter länder sig mot omvärlden.
EU bygger allt högre murar (bokstavligen vid enklaverna i Marocko) och diken (vid den grekturkiska gränsen) för att förhindra människor från att kunna komma in. Bara i år har tusentals människor dött när de försökt ta sig till EU i deras jakt på en bättre framtid eller på flykt från förföljelse. EU ingår återtagandeavtal med länder utanför unionen och främlingsfientliga partier växer sig allt starkare i medlemsländerna.
I USA satsas allt mer resurser på att hindra personer från Mexico från att korsa gränsen i hopp om en bättre framtid. Delstater antar lagar som slår hårt mot papperslösa från Mexico. Inte nog med att Australien sätter människor som söker asyl i fängelse så fort de når fram till landet, de försöker också sluta ett avtal med Malaysia om att asylsökande som kommer till Australien ska kunna skickas dit. Trots att Malaysia inte skrivit under Genévekonventionen och trots att avtalet därmed strider mot mänskliga rättigheter.
Denna globala utveckling är relevant också för diskussionen om vilket Sverige vi vill ha 2025, eftersom utvecklingen måste brytas i såväl Sverige som andra länder. Den behöver ersättas med en princip om öppenhet av flera skäl.
Till att börja med kommer Sverige, precis som resten av västvärlden, att vara i starkt behov av arbetskraftsinvandring i framtiden. Eftersom människor lever allt längre kommer allt fler äldre att behöva försörjas av allt färre personer i arbetsför ålder. Sverige behöver visa att det är attraktivt att komma hit och arbeta, inte minst då Europa sannolikt blir allt mindre intressant i takt med att världens ekonomiska centrum flyttar österut.
Redan idag råder det arbetskraftsbrist inom ett antal yrken i Sverige. För att svenska företag ska kunna konkurrera på en global marknad är det fullständigt nödvändigt att kunna söka sig betydligt längre än till grannkommunen för att få rätt kompetens. Människors möjlighet att både kunna arbeta och studera i andra länder behöver öka, men det får varken leda till att människor utnyttjas eller att asylrätten urholkas. Mer kontroll behövs för att garantera att människor som kommer till Sverige och arbetar får lika villkor som andra och inte utnyttjas av oseriösa arbetstagare.
Vidare är det bra att migration något som länder tjänar på, men det får aldrig vara avgörande för migrationspolitiken. Det relevanta är att alla har samma rättigheter och lika värde i egenskap av att bara vara människor. Politiken bör anpassas därefter. Behovet av medmänsklighet kommer dessutom att öka i takt med att effekterna av klimatförändringarna tvingar allt fler människor på flykt.
Idag är främlingsfientliga partier och åsikter på frammarsch i Sverige och i många andra länder i EU. I många länder har debatten och politiken förändras efter att främlingsfientliga partier kommit in i nationella parlament. Etablerade partier har närmat sig de främlingsfientliga och hela samhällsklimatet har blivit mer rasistiskt. Då blir det svårare och svårare att skapa ett samhälle byggt på solidaritet och medkänsla.
Sverige ska fram till år 2025 visa att vi har hjärtat på rätta stället. När andra länder anpassar politiken efter de främlingsfientliga, ska vi göra tvärtom. Vi ska öppna upp Sverige och bygga på värderingar som solidaritet och humanitet. Vi ska bli ett land som aldrig utvisar någon till ett land där de riskerar tortyr. Vi ska se till att Sverige verkligen blir en fristad från förföljelse, inte bara på pappret.
Sverige ska vara en stark röst internationellt för respekten för mänskliga rättigheter. Vi ska visa andra länder att medmänsklighet är vägen framåt. Att det är så ett samhälle byggs starkt. År 2025 ska vi inte bara vara världsledande på miljöteknik – även på vår syn på humanitet."
lördag, november 12, 2011
regeringen svajar om Palestina
Jag framför muren vid en checkpoint på Västbanken (vid Betlehem).
Förra veckan var jag i Israel och Palestina på studieresa med organisationen Diakonia. Det var väldigt givande att få möjlighet att resa runt och lära mig om hur den humanitära situationen ser ut på de ockuperade territorierna och träffa såväl israeliska som palestinska organisationer och människor.
Representant från Breaking the Silence (f.d. israeliska soldater) berättar om folkrättsbrotten i Hebron.
Vi reste runt på Västbanken och såg Israels illegala bosättningar, den fruktansvärda muren som Israel byggt på ockuperad mark och vi gick igenom en checkpoint som reglerar palestiniernas rörelsefrihet på Västbanken. Vi besökte staden Hebron där stadskärnan är förbjuden för palestinier att vistas i. Vissa gator endast är till för icke-palestinier. Andra gator får palestinier visserligen gå på, men icke-palestinier får även använda dem för att köra bil. Palestinier lyder under israelisk militärlag medan de illegala israeliska bosättarna lyder under israelisk civil lag. Den ockupations- och uppdelningspolitik som präglar Västbanken, och som Hebron är ett övertydligt exempel på, är väldigt obehagligt.
Vi träffade också företrädare för den israeliska regeringen, bosättare, företrädare för religiösa samfund, fredsaktivister och många andra.
Vi hade inte möjlighet att komma in i Gaza, men åkte till gränsen och blickade ut över det stora utomhusfängelset där 1,6 miljoner människor lever i stor misär. Många är flyktingar eller barn till flyktingar. Vi besökte den lilla israeliska staden Sderot, som ofta drabbas av raketbeskjutningar från Gaza.
Gaza skymtar långt bort.
Tyvärr är det känslor av hopplöshet som fyller en när en lämnar Israel och Palestina. Men resan var väldigt viktig för att få en djupare förståelse för konflikten. De folkrättsbrott och den kollektiva bestraffning som Israel gör sig skyldig till är under all kritik. Det bistånd som Sverige bidrar med till Palestina är viktigt och ett brett stöd från omvärlden för en palestinsk stat borde vara en självklarhet.
Palestina har ansökt om medlemskap i FN och i olika FN-organ. I Ramallah på Västbanken stod en stor, symbolisk stol vid ett torg med FN-logo på. De kräver ett erkännande och en stol i FN. När Sverige för någon vecka sedan (mitt under min resa) röstade nej till Palestinas medlemskap i Unesco blev många upprörda och förbryllade.
Sveriges regerings nya svajiga politiska linje och nej-rösten till att Palestina skulle bli medlemmar i Unesco är svår att förstå. Enligt en romersk-katolsk palestinsk präst som vi mötte i Jerusalem rapporterade israelisk TV om Sveriges ”nej” som en stor vinst för Israel. De beklagade att Palestina röstats in, men konstaterade att ”The United States voted no, and Sweden voted no!”.
Det är pinsamt av Sverige att inte längre rakryggat stå upp för Palestinas rätt att existera som land. Jag undrar hur det kommer att bli framöver när fler ansökningar till andra FN-organ inkommer. WHO-omröstningen ska ju ske inom kort. Jag hoppas regeringen tar sitt förnuft till fånga och ändrar linje.
fredag, november 11, 2011
Felaktiga uppgifter om MP:s agerande om utskottsinitiativ
Igår på möte med Socialförsäkringsutskottet presenterade Vänsterpartiet ett utskottsinitiativ för att ändra lagen om ”synnerligen ömmande omständigheter” till ”särskilt ömmande omständigheter”. Socialdemokraterna stödde förslaget, men alla andra röstade nej, inklusive Miljöpartiet, eftersom vi redan har inlett diskussioner om ”synnerligen ömmande omständigheter” med regeringen.
Några har hävdat att MP har blockerat en mer human politik, vilket är fullständigt felaktigt. I vissa fall kanske det handlar om okunskap, i andra fall verkar det medvetet missvisande. Oavsett hur vi hade röstat inte betytt någonting eftersom S, MP, V inte bildar en majoritet (vi förlorade ju som bekant valet). Det är inte en möjlig väg att försöka förändra lagstiftningen på det sättet. Det är genom att komma överens med regeringen som något kan komma att hända.
Därför är det väldigt viktigt för oss att de samtal vi nu har inlett om ”synnerligen ömmande omständigheter” också leder till en förändring. Det är inte acceptabelt att lagstiftningen är så pass restriktiv som den är idag.
Några har hävdat att MP har blockerat en mer human politik, vilket är fullständigt felaktigt. I vissa fall kanske det handlar om okunskap, i andra fall verkar det medvetet missvisande. Oavsett hur vi hade röstat inte betytt någonting eftersom S, MP, V inte bildar en majoritet (vi förlorade ju som bekant valet). Det är inte en möjlig väg att försöka förändra lagstiftningen på det sättet. Det är genom att komma överens med regeringen som något kan komma att hända.
Därför är det väldigt viktigt för oss att de samtal vi nu har inlett om ”synnerligen ömmande omständigheter” också leder till en förändring. Det är inte acceptabelt att lagstiftningen är så pass restriktiv som den är idag.
tisdag, oktober 11, 2011
mycket turbulens i politiken
I fredags hände en del olika saker som alla berörde Socialdemokraterna.
Uppgifter om att Socialdemokraterna partiordförande fått dubbelt så mycket bidrag som han hade rätt till, eftersom han delade boendet med sin sambo/särbo/kulbo, publicerades.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet bestämde sig för att inte delta i söndagens partiledardebatt, eftersom de skulle stå på samma sida som Sverigedemokraterna.
Socialdemokraterna Ilmar Reepalu gick ut med att han ville införa ett temporärt medborgarskap och oftare utvisa invandrare som begått brott. Morgan Johansson (rättspolitisk talesperson, S) ställde sig bakom förslaget.
I efterhand benämndes dagen som socialdemokraternas svarta fredag. Juholts bostadsaffär har fortsatt under helgen. S & V fick mycket kritik för att de inte deltog i partiledardebatten (MP har dock hela tiden sagt att vi har respekt för deras beslut, vilket jag tycker är bra). Och Morgan Johansson fick efter enorm extern och intern kritik ta tillbaka sitt stöd till Reepalus förslag. De enda som gladde sig var SD.
Jag själv kritiserade Reepalus förslag i ett pressmeddelande som finns att se här. Kommenterade det även i SVT Sydnytt under fredagskvällen.
Det är definitivt en turbulent period. Till råga på allt är det imorgon dags för ytterligare en partiledardebatt i riksdagen. Spännande. Som grön ser jag åtminstone fram emot morgondagens debatt, där vi representeras av Åsa Romson. Särskilt eftersom Åsa Romson var riktigt grym i söndagens partiledardebatt i Agenda.
Uppgifter om att Socialdemokraterna partiordförande fått dubbelt så mycket bidrag som han hade rätt till, eftersom han delade boendet med sin sambo/särbo/kulbo, publicerades.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet bestämde sig för att inte delta i söndagens partiledardebatt, eftersom de skulle stå på samma sida som Sverigedemokraterna.
Socialdemokraterna Ilmar Reepalu gick ut med att han ville införa ett temporärt medborgarskap och oftare utvisa invandrare som begått brott. Morgan Johansson (rättspolitisk talesperson, S) ställde sig bakom förslaget.
I efterhand benämndes dagen som socialdemokraternas svarta fredag. Juholts bostadsaffär har fortsatt under helgen. S & V fick mycket kritik för att de inte deltog i partiledardebatten (MP har dock hela tiden sagt att vi har respekt för deras beslut, vilket jag tycker är bra). Och Morgan Johansson fick efter enorm extern och intern kritik ta tillbaka sitt stöd till Reepalus förslag. De enda som gladde sig var SD.
Jag själv kritiserade Reepalus förslag i ett pressmeddelande som finns att se här. Kommenterade det även i SVT Sydnytt under fredagskvällen.
Det är definitivt en turbulent period. Till råga på allt är det imorgon dags för ytterligare en partiledardebatt i riksdagen. Spännande. Som grön ser jag åtminstone fram emot morgondagens debatt, där vi representeras av Åsa Romson. Särskilt eftersom Åsa Romson var riktigt grym i söndagens partiledardebatt i Agenda.
måndag, september 26, 2011
replik i SvD - "Vackert tal om principer räcker inte"
Idag skriver jag en replik till Vänsterpartiet på SvD Brännpunkt:
"Att inte göra någonting är ett effektivt sätt att undvika kritik. Då kan man sitta på höga hästar och tala vackert om principer, men hur skulle det hjälpa de somalier som i dag inte får återförenas med sina barn, de papperslösa som inte får gå i skola eller de som inte får tillgång till vård på lika villkor som andra? Svaret är: Inte alls.
Vårt mål är politisk förändring. Överenskommelsen innebär att Sverige kommer att genomföra humana reformer som påverkar livet för tusentals människor. De senaste dagarna har många föräldrar hört av sig, lyckliga över att kunna återförenas med sina barn tack vare den kommande reformen om anhöriginvandring. Det är det som betyder något."
I övrigt så är vi mitt uppe i en intensiv period i riksdagsarbetet. Allmänna motionstiden, några veckor varje år då alla riksdagsledamöter får lägga motioner om vad som helst, pågår nämligen nu, så mina dagar går åt till att skriva och korrläsa motioner om alla möjliga ämnen.
"Att inte göra någonting är ett effektivt sätt att undvika kritik. Då kan man sitta på höga hästar och tala vackert om principer, men hur skulle det hjälpa de somalier som i dag inte får återförenas med sina barn, de papperslösa som inte får gå i skola eller de som inte får tillgång till vård på lika villkor som andra? Svaret är: Inte alls.
Vårt mål är politisk förändring. Överenskommelsen innebär att Sverige kommer att genomföra humana reformer som påverkar livet för tusentals människor. De senaste dagarna har många föräldrar hört av sig, lyckliga över att kunna återförenas med sina barn tack vare den kommande reformen om anhöriginvandring. Det är det som betyder något."
I övrigt så är vi mitt uppe i en intensiv period i riksdagsarbetet. Allmänna motionstiden, några veckor varje år då alla riksdagsledamöter får lägga motioner om vad som helst, pågår nämligen nu, så mina dagar går åt till att skriva och korrläsa motioner om alla möjliga ämnen.
tisdag, september 20, 2011
politisk förändring i rätt riktning
I söndags presenterade Miljöpartiet de gröna och regeringen ett första steg efter att vi ingått i en ramöverenskommelse om den samlade asyl- och migrationspolitiken i våras. Vi kommer att möjliggöra för familjer att återförenas som inte tidigare kunnat det på grund av Sveriges krav på id-handlingar. Detta finns med i budgeten för det kommande året och även papperslösa barn ska få rätt till skolgång. Detta är stora kliv i rätt riktning och reformer som kommer att påverka tusentals människors liv.
Här är intervjuer om överenskommelsen i DN och i Ekot från i söndags. I söndagskväll rapporterade även TV4Nyheterna och Rapport om det och Ekot rapporterade om hur det mottagits som glädjebesked. Flera ledare har skrivits om frågan, t.ex. i Sydsvenskan och UNT.
Kritiska röster mot detta har också hörts, exempelvis från Vänsterpartiets Kalle Larsson som i ett öppet brev kritiserar Miljöpartiets samarbete med regeringen i dessa frågor. Jag debatterade också frågan mot Christina Höj Larsen (V) i P1 Morgon i morse.
Mitt svar på Kalles brev ser förresten ut så här:
Hej Kalle,
Du skriver i ditt öppna brev om din besvikelse över att Miljöpartiet valt att komma överens med regeringen inom det migrationspolitiska området i syfte att genomföra reformer som går i en mer human riktning. Jag har all respekt för ditt och Vänsterpartiets asylpolitiska engagemang. Vi har under många år och i många frågor kämpat på samma sida för en mer mänsklig politik. Men vi har valt olika strategier.
Som politiskt parti vill vi genomföra förändringar som betyder något för människor. Det räcker inte för oss att stå vid sidan av och säga behjärtansvärda saker som sedan aldrig blir verklighet, utan vårt mål att politisk förändring. Därför kom vi överens med regeringen i mars om att samarbeta i dessa frågor under mandatperioden.
Det bästa sättet att undvika kritik är att inget göra, men vi har större mål än så. Vi kan inte förändra all regeringens politik såklart, men är överens om ett antal reformer som går i en human riktning och påverkar människors liv enormt. Vi är bland annat överens om att personer från Somalia nu ska kunna återförenas med sina familjer, att papperslösa barn ska få rätt till skolgång och att papperslösa ska få rätt till hälso- och sjukvård.
Vi anser också att det är viktigt att Sverige går en annan väg en övriga Europa där förekomsten av främlingsfientliga partier lett till en hårdnad retorik och politik hos övriga partier. Nu fokuserar den politiska debatten istället på det väsentliga – att lagstiftningen är alldeles för restriktiv och borde förändras.
Jag kan uppskatta att Vänsterpartiet driver på för mer reformer och att de ska ske snabbt. Men när ni kritiserar överenskommelsen som helhet vill jag fråga er: Vore det verkligen bättre att inte göra en överenskommelse eftersom vi inte kan förändra exakt allt?
Då skulle det inte heller bli någon anhöriginvandringsreform, ingen sjukvård för papperslösa och så vidare. Då skulle vi förvisso kunna stå vid sidan av och stolt kritisera regeringen - men inga förändringar skulle ske för de familjer som är åtskilda eller för de barn som inte får gå i skolan eller för de som idag inte får vård. Hur vore det bättre för dem?
Nu kommer vårt fokus vara att arbeta för att de reformer vi är överens om med regeringen ska bli så bra som möjligt och träda i kraft så snart som möjligt. För detta är viktiga frågor som har stor påverkan människors liv. Vi har inte kunnat förändra allt i regeringens politik, utan vissa frågor kommer att fortgå som innan, som avvisningar. Men vi tar stora kliv i rätt riktning. Det har det senaste dygnets telefonsamtal från somaliska föräldrar som kommer att kunna återförenas med sina barn påmint mig om.
Maria Ferm
Migrationspolitisk talesperson, Miljöpartiet de gröna
Här är intervjuer om överenskommelsen i DN och i Ekot från i söndags. I söndagskväll rapporterade även TV4Nyheterna och Rapport om det och Ekot rapporterade om hur det mottagits som glädjebesked. Flera ledare har skrivits om frågan, t.ex. i Sydsvenskan och UNT.
Kritiska röster mot detta har också hörts, exempelvis från Vänsterpartiets Kalle Larsson som i ett öppet brev kritiserar Miljöpartiets samarbete med regeringen i dessa frågor. Jag debatterade också frågan mot Christina Höj Larsen (V) i P1 Morgon i morse.
Mitt svar på Kalles brev ser förresten ut så här:
Hej Kalle,
Du skriver i ditt öppna brev om din besvikelse över att Miljöpartiet valt att komma överens med regeringen inom det migrationspolitiska området i syfte att genomföra reformer som går i en mer human riktning. Jag har all respekt för ditt och Vänsterpartiets asylpolitiska engagemang. Vi har under många år och i många frågor kämpat på samma sida för en mer mänsklig politik. Men vi har valt olika strategier.
Som politiskt parti vill vi genomföra förändringar som betyder något för människor. Det räcker inte för oss att stå vid sidan av och säga behjärtansvärda saker som sedan aldrig blir verklighet, utan vårt mål att politisk förändring. Därför kom vi överens med regeringen i mars om att samarbeta i dessa frågor under mandatperioden.
Det bästa sättet att undvika kritik är att inget göra, men vi har större mål än så. Vi kan inte förändra all regeringens politik såklart, men är överens om ett antal reformer som går i en human riktning och påverkar människors liv enormt. Vi är bland annat överens om att personer från Somalia nu ska kunna återförenas med sina familjer, att papperslösa barn ska få rätt till skolgång och att papperslösa ska få rätt till hälso- och sjukvård.
Vi anser också att det är viktigt att Sverige går en annan väg en övriga Europa där förekomsten av främlingsfientliga partier lett till en hårdnad retorik och politik hos övriga partier. Nu fokuserar den politiska debatten istället på det väsentliga – att lagstiftningen är alldeles för restriktiv och borde förändras.
Jag kan uppskatta att Vänsterpartiet driver på för mer reformer och att de ska ske snabbt. Men när ni kritiserar överenskommelsen som helhet vill jag fråga er: Vore det verkligen bättre att inte göra en överenskommelse eftersom vi inte kan förändra exakt allt?
Då skulle det inte heller bli någon anhöriginvandringsreform, ingen sjukvård för papperslösa och så vidare. Då skulle vi förvisso kunna stå vid sidan av och stolt kritisera regeringen - men inga förändringar skulle ske för de familjer som är åtskilda eller för de barn som inte får gå i skolan eller för de som idag inte får vård. Hur vore det bättre för dem?
Nu kommer vårt fokus vara att arbeta för att de reformer vi är överens om med regeringen ska bli så bra som möjligt och träda i kraft så snart som möjligt. För detta är viktiga frågor som har stor påverkan människors liv. Vi har inte kunnat förändra allt i regeringens politik, utan vissa frågor kommer att fortgå som innan, som avvisningar. Men vi tar stora kliv i rätt riktning. Det har det senaste dygnets telefonsamtal från somaliska föräldrar som kommer att kunna återförenas med sina barn påmint mig om.
Maria Ferm
Migrationspolitisk talesperson, Miljöpartiet de gröna
fredag, september 09, 2011
hösten är här
Nu är hösten här och eftersom riksdagen inte öppnar förrän om en vecka har jag den senaste tiden hunnit med både utskottsresa till Haag och Luxemburg, språkresa till Canterbury och förberedelser inför budget och den allmänna motionstiden. Vi arbetar nu inom team i Miljöpartiet på riksdagen och jag tillhör samhällsteamet eftersom jag är ledamot i Justitieutskottet och Socialförsäkringsutskottet.
Jag ser fram emot att arbeta vidare med rättsfrågor och migrationsfrågor under hösten. Ramöverenskommelsen med regeringen om migration ska nu omsättas i konkreta reformer och det kommer jag såklart arbeta intensivt med.
För övrigt har jag deltagit i premiäravsnittet av Radio MP och diskuterar aktuella politiska händelser tillsammans med Jakop Dalunde. Tomas Melin står bakom projektet och programledare är Julia Finnsiö och Lorentz Tovatt.
Jag ser fram emot att arbeta vidare med rättsfrågor och migrationsfrågor under hösten. Ramöverenskommelsen med regeringen om migration ska nu omsättas i konkreta reformer och det kommer jag såklart arbeta intensivt med.
För övrigt har jag deltagit i premiäravsnittet av Radio MP och diskuterar aktuella politiska händelser tillsammans med Jakop Dalunde. Tomas Melin står bakom projektet och programledare är Julia Finnsiö och Lorentz Tovatt.
lördag, september 03, 2011
antirasism-panel
Ungdom Mot Rasism anordnade under Almedalsveckan i somras ett seminarium om antirasism. Det finns att se här och rekommenderas.
söndag, augusti 28, 2011
familjer måste få återförenas
Jag kommenterar i TV4Nyheterna ikväll att frågan om pass och styrkt identitet, som drabbar familjer från Somalia som ej kan återförenas, måste lösas inom kort.
söndag, juli 24, 2011
svårt att förstå det hemska som hänt
Jag har inte skrivit någonting om det hemska som hänt i Norge förrän nu. Det är svårt att ta in att det faktiskt har hänt. Jag har suttit klistrad vid twitter och nyhetsrapporteringar i två dygn nu. Jag följde twitteruppdateringarna live från dem som gömde sig från skytten på ön och läste vittnesskildringar i efterhand. Hörde Stoltenbergs mäktiga tal i en otroligt svår stund. Jag gick till norska ambassaden igår och tände ett ljus.
Att beröva unga människor, som arbetar för en bättre och mer rättvis värld, livet, är vidrigt. Jag är djupt skakad över att någon kan göra så här. Det verkar som att terroristen tillhör en antimulimsk/antimångkultur-extremhöger-miljö som ser det ”kulturmarxistiska etablissemanget” som sin fiende.
I en tid då främlingsfientliga, islamofobiska vindar viner över Europa är det väldigt viktigt att vi står upp för öppenhet och för förståelse. Precis som Stoltenberg anser jag att det är med mer humanitet och mer demokrati som dessa hatiska åsikter ska bekämpas.
Lästips:
Daniel Alsén - ”Svaret på vold er enda mer demokrati, enda mer humanitet”
Grön Ungdom - "Hoppet om en bättre värld kan ingen terrorist spränga bort eller skjuta ner"
Daniel Poohl - "Ingen ensam galning"
Att beröva unga människor, som arbetar för en bättre och mer rättvis värld, livet, är vidrigt. Jag är djupt skakad över att någon kan göra så här. Det verkar som att terroristen tillhör en antimulimsk/antimångkultur-extremhöger-miljö som ser det ”kulturmarxistiska etablissemanget” som sin fiende.
I en tid då främlingsfientliga, islamofobiska vindar viner över Europa är det väldigt viktigt att vi står upp för öppenhet och för förståelse. Precis som Stoltenberg anser jag att det är med mer humanitet och mer demokrati som dessa hatiska åsikter ska bekämpas.
Lästips:
Daniel Alsén - ”Svaret på vold er enda mer demokrati, enda mer humanitet”
Grön Ungdom - "Hoppet om en bättre värld kan ingen terrorist spränga bort eller skjuta ner"
Daniel Poohl - "Ingen ensam galning"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)