måndag, oktober 07, 2013

Framme på Lampedusa

Jag är nu framme på den italienska ön Lampedusa där flera hundra migranter dog i torsdags när en flyktingbåt kapsejsade.

Imorgon väntar träff med representant för Rädda Barnen och sedan besök på mottagningscentrat för flyktingar. Vill se situationen med egna ögon och prata med människor som är drabbade. Till Lampedusa kommer många som flyr till EU från länder som Somalia, Eritrea och Syrien. När EU bygger allt högre murar mot omvärlden tvingas människor till allt farligare rutter. För att inte fler katastrofer ska inträffa behöver lagliga vägar till EU för asyl inrättas.

Nu upptas mycket energi av bärgningsarbetet som kommer att fortsätta under veckan. Över 100 människor saknas fortfarande. José Manuel Barroso, EU-kommissionens ordförande, kommer också på besök på onsdag.

fredag, juni 28, 2013

Familjen Zakir Saleh får stanna

Igår kom beskedet att familjen Zakir Saleh får uppehållstillstånd. Det är underbart och ett väldigt efterlängtat besked. Familjen bor utanför Sundsvall och har bott i Sverige i över tio år. De tre barnen i familjen är alla födda och uppvuxna i Sverige.

Jag har träffat dem flera gånger och förfasats över deras historia. Att de bott här så länge och ändå var på väg att avvisas. Barnen hade ju ingen anknytning till något annat land än Sverige och många människor engagerade sig för dem.

Sundsvalls tidning och Aftonbladet skriver om att de får uppehållstillstånd. Även Sveriges Radio Västernorrland rapporterar. Här finns en tidigare artikel från ett av mina besök.

Nu fortsätter arbetet med att ändra begreppet "synnerligen ömmande omständigheter" till "särskilt ömmande omständigheter" för barn så att barn i mycket utsatta situationer får stanna i större utsträckning än idag.

onsdag, maj 15, 2013

Märklig ledare om racial profiling

Läser idag en ledare av Mats Skogkär i Sydsvenskan som går igenom de senaste månadernas debatt kring polisens inre utlänningskontroller och ifrågasätter om det överhuvudtaget existerar någon rasprofiling inom polisen.

Han skriver också: "På en fråga via mejl om hur många fall av rasprofilering hon stött på svarade Maria Ferm ”många andrahandsuppgifter från olika delar av landet”.

Det stämmer inte. Mitt svar var betydligt längre än så och innehöll både forskning och direkta exempel på rasprofilering.

Så hör löd mitt mejl:

"Hej,

här kommer efterfrågad information.

I den statliga utredningen Diskriminering i rättsprocessen står en del om forskning om diskriminering generellt samt om rasprofilering: http://www.bra.se/bra/publikationer/arkiv/publikationer/2008-02-21-diskriminering-i-rattsprocessen.html

"Svensk forskning har också lyft fram exempel på diskriminerande direktiv utfärdade av polismyndigheter. Ett sådant exempel är när polismyndigheten i Stockholms län i en rapport pekade ut personer från ett visst afrikanskt land som särskilt ansvariga för heroinhandeln i Stockholm. På grundval av denna allmänna bild gavs rekommendationen att varje polismästardistrikt bör informera sina närpolisområden om vilka personer från det afrikanska landet som bodde i närpolisområdet (SOU 2005:56). Ett sådant direktiv kan lätt leda till att alla personer som uppehåller sig i ett visst grannskapsområde blir misstänkliggjorda utifrån hudfärg för innehav av heroin och annan narkotika och därmed också föremål för en närgången kontroll av polisen."

 Har även ställt en fråga till Ask på liknande tema efter uppgifter i medier om just detta: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Fragor-for-skriftliga-svar/Forhallningssatt-inom-polisen-_GY11627/


Bifogar även en bilaga som vi skickade till EU-kommissionen med anledning av den senaste tidens debatt i om just racial profiling i tunnelbanan.

Utöver detta många andrahandsuppgifter från olika delar av landet.
 
Hoppas informationen är till någon nytta."

Jag hade dessutom frågat om han ville ha information om huruvida jag själv upplevt rasprofilering eller om han efterfrågade vittnesmål från personer som själva upplevt det, från polisen etc. Han svarade då: "Nej, inte personligen i den meningen att du själv utsatts för det utan närmast i form av vittnesmål från personer som själva blivit utsatta, vittnesmål som du själv tagit del av eller fått kännedom om i andra hand.". Det var alltså han själv som efterfrågade så kallade "andrahandsuppgifter".
 
Märklig ledare. Tråkigt.

lördag, mars 09, 2013

Tal från demonstration mot utvisningar och för en human migrationspolitik: Vi alla är människor



Vi alla är människor.

Vi ska alla behandlas som människor.

Ingen ska diskrimineras. Inte i tunnelbanan. Inte i flyktingpolitiken. Inte någonstans.

Den som kommer till Sverige och behöver en fristad från krig, förföljelse eller miljöförstöring ska få en fristad här. Den som behöver vård ska kunna få vård. Den som är född och uppvuxen här, ska också få leva här.

Det kräver förändring. Och en sådan förändring kan vi bara åstadkomma om vi jobbar tillsammans.

Splittring kan aldrig göra oss starka.

Sverige behöver en ny migrationspolitik. En mer human politik för de människor som misshandlats i det svenska asylsystemet. Vi kan få till en förändring om engagemanget bärs av många människor.

Vi har visat att det går förut. För åtta år sedan välte påskuppropet svensk flyktingpolitik.

När vi alla tillsammans drev igenom den tillfälliga asyllagen 2005 fick 16 000 personer börja sina liv i Sverige. Det var människor som ofta höll sig gömda, rädda för att avvisas med tvång till sina hemländer. De kanske inte kunde avvisas eftersom hemländerna inte tog emot dem. Nu fick dem en ny chans.

Det finns många likheter med den tiden.
 
Det har än en gång växt fram ett skuggsamhälle av människor som inte får sina rättigheter tillgodosedda. Människor som behöver en fristad möts av en kall och hård byråkrati.

På samma sätt som då sitter Miljöpartiet nu vid förhandlingsbordet med några som bromsar, inte vill se, inte vill förändra. En sak har förändrats vid förhandlingsbordet. Då hette bromsklossen Socialdemokraterna, i dag heter de Moderaterna.

Precis som då finns nu ett kraftfullt engagemang mot avvisningarna.

Det engagemanget måste fokuseras, skillnader måste överbryggas – alla måste samlas - från den radikala aktivisten till den radikala ärkebiskopen. Det var det som då gav Miljöpartiet och Vänsterpartiet kraft och styrka vid förhandlingsbordet, och det är det som nu kan skapa förändring.

Vi alla är människor.

Ska vi lyckas, måste vi visa, få alla att förstå att det som beskrivs som siffror, som staplar i diagram, är människor.

Migration måste diskuteras med en positiv utgångspunkt, där antal inte är något vi skräms med, utan något vi välkomnar. Och genom att människors egna historier berättas.

Idag vill jag prata med er om det som är allra viktigast; om de människor som berörs. Om de enskilda fallen.

Bestämmelsen ”synnerligen ömmande omständigheter” är en alldeles för hård bestämmelse. Nästan ingen får stanna på den.

Fortfarande avvisas apatiska barn. Fortfarande avvisas svårt sjuka trots att de är i behov av vård. 8-årige Artoo, som jag träffade i Småland för ett tag sedan, ska avvisas till Ryssland, trots att han behöver medicineras och vårdas eftersom han inte tål protein. Han kommer inte att kunna få vård och aldrig ha råd med vård i hemlandet. Lagen måste ändras. Personer som Artoo måste få stanna i Sverige.

På måndag åker jag till Sundsvall för att återigen träffa familjen Zakir. De kom till Sverige för tio år sedan från Etiopien. Alla tre barnen, 9, 7 och 1 och ett halvt år, är födda i Sverige. De har sina liv här. Sina klasskompisar, sin fritid, sin framtid.

De lever inte gömda, utan bor öppet i Migrationsverkets boende. Nu ska de avvisas till ett land de inte har någon koppling till alls. Det måste ändras! Familjen Zakir måste få stanna i Sverige! 

För en vecka sedan träffade jag familjen Almallak i Råneå utanför Luleå. De flydde från Palestina för 6 år sedan. Två av barnen är födda här. De har fått avslag på sin asylansökan, men om en månad preskriberas deras fall och de kan söka asyl på nytt. Men för tre veckor sedan klampade polisen in i lägenheten och hämtade pappan i familjen till förvaret. Nu ska de avvisas.

Jag vill avsluta med att läsa upp ett brev jag fick från Ahmed, den 12-årige sonen i familjen:

”Hej!


Jag heter Ahmed. Du kanske hört lite om oss. Jag kom till Sverige när jag var 6 år. Det var kul i Sverige det är alltid lugnt. Inget krig och pappa kunde leva i trygghet med oss. I Sverige har jag levt halva mitt liv. Här är mina vänner och alla jag är uppväxt med. Sverige har alltid varit mitt hemland för mig en plats där jag är trygg. Men när de tog pappa har jag börjat bli rädd. Jag är rädd för polisen och MV. Det är jobbigt att sova på natten. Jag vill kunna stanna i Sverige.

PS/Vi alla är människor.

Ahmed Almallak”

Det är för denna familjen och för många andra vi behöver ändra lagen. Tack.

fredag, november 30, 2012

Hur mycket rasism tål Sverige?

Idag skriver jag en debattartikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet med den rubriken. Jag skriver om vardagsrasism som finns överallt och inte är koncentrerat till Sverigedemokraterna eller deras väljare:

"Sverigedemokraternas skandalfilmer där de uttalar rasistiska och sexistiska kommentarer har med all rätt skapat enorma reaktioner. I går uppdagades det också att riksdagsledamoten Lars Isovaara polisanmälts sedan han förolämpat en riksdagsvakt bara för att denne hade samma hudfärg/etnicitet som de personer Isovaara trott stulit hans väska tidigare under kvällen. Väskan hittades senare kvarglömd på krogen.

Om det inte är rasism att skuldbelägga en person för vad en helt annan person misstänks ha gjort på grund av att de har samma hudfärg/etnicitet – vad är då rasism?

Nu är det inte så enkelt som att Sverigedemokraternas partistöd kommer att minska bara för att rasismen klarläggs. En stor andel av Sverigedemokraternas väljare röstar inte på partiet trots att de är ett rasistiskt parti, utan på grund av det. Och människor med främlingsfientliga ideal är inte koncentrerade bara till Sverigedemokraterna. Den strukturella rasismen genomsyrar hela samhället.

Jag kommer från en liten, välmående kommun i Skåne som heter Vellinge. Den blev rikskänd 2009 när kommunen protesterade mot ett boende för ensamkommande barn. Öppen främlingsfientlighet uttrycktes av såväl kommunpolitiker som invånare. Vellinge blev symbolen för främlingsfientlighet. En kommun alla kunde peka på och förfäras åt. Kommunen alla kunde klappa sig på bröstet och ta avstånd ifrån.

Sjöbo, en annan skånsk kommun, som 1988 anordnade en lokal folkomröstning om flyktingmottagande, hade tidigare haft Vellinges roll. Folk kunde peka ut Sjöbo och säga att ”där är alla så rasistiska”. Och för inte så länge sedan tog Forserum över rollen som rikskänd rasistkommun. Somalier i kommunen hade fått utstå trakasserier och hot och vågade inte låta sina barn gå till skolan själva.

Det gjordes generaliseringar av invånarna i just den kommunen som rasister allihop och samtidigt osynliggjordes den strukturella rasism som genomsyrar hela vårt land. Genom att peka på de där borta och kalla dem inskränkta hindras man från att se sig själv i spegeln. Det är mycket mer bekvämt att hitta en syndabock än att rannsaka sig själv.

Men på samma sätt som det finns en risk med att tro att rasismen är koncentrerad till vissa kommuner eller vissa delar av landet är det farligt att tro att endast Sverigedemokraterna, eller deras väljare, är rasistiska. Vi missar i så fall att det finns en utbredd strukturell rasism och diskriminering i hela samhället.

Det finns också en risk med att tro att alla som röstar på Sverigedemokraterna gör det av rasistiska eller migrationspolitiska skäl. Vi riskerar då att missa att vi måste adressera de reella samhällsproblem som människor är oroade över, men felaktigt skyller på invandringen; som otrygghet, arbetslöshet och försämringar av välfärd och trygghetssystem. Och vi riskerar att missa det utanförskap vissa känner som är grunden för kritiken mot ”etablissemanget”.

Det största problemet med främlingsfientliga partier är inte att de existerar eller exakt vilket stöd de får i opinionsmätningen för dagen, utan att de riskerar att påverka sin omgivning i en främlingsfientlig riktning. Att deras verklighetsbeskrivning och problemformulering vinner mark. Att etablerade partier tar över politiken och retoriken och förändrar samhället i en främlingsfientlig riktning. Så har skett i många europeiska länder. Det har endast lett till att de främlingsfientliga kan ta ytterligare steg i en mer extrem riktning. Hela samhällsklimatet infekteras och blir kallare.

Detta är en utveckling som inte ska hända i Sverige. Vi ska gå en annan väg. Därför måste vi alla öppna ögonen och se att vardagsrasismen, främlingsfientligheten och att de föreställningar om den andre som det innefattar finns överallt. Både inom och utom Sverigedemokraterna. På skolor, på bussar, på gator och torg. Det bästa sättet att bemöta främlingsfientlighet är med mer solidaritet, mer demokrati och mer humanitet."

onsdag, november 14, 2012

risk för etnisk rensning i Burma

Idag skriver jag och Yasri Khan, förbundsordförande Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa, en debattartikel i SIDA:s tidning Omvärlden. Vi skriver om situationen för folkgruppen rohingyas i Burma. Jag besökte landet för några veckor sedan, och nu i dagarna har Fredrik Reinfeldt varit där på besök.

"I Burma finns den muslimska minoritetsgruppen rohingya som är en av världens mest förföljda folkgrupper enligt FN. Rohingya får inte gifta sig, skaffa barn eller ens lämna sina bostadsområden utan tillstånd från myndigheterna. Under Burmas militärdiktatur förtrycktes rohingya hårt. Nu, när Burma börjat genomföra demokratiska reformer tycks hatet och förföljelserna eskalera. Burmesiska facebooksidor och bloggar är fulla av rasistiska utfall mot rohingyas. De senaste veckorna rapporterar de burmesiska myndigheterna att flera tusen hem bränts ner i Rakhine-provinsen och över 100 människor har dödats."

"Många svenska företag väntar på att kunna göra investeringar i Burma nu när landet öppnar upp sig mot omvärlden. Utvecklingen är positiv och möjligheterna stora, men vägen till demokrati och respekt för mänskliga rättigheter är lång. Vi ser därför positivt på att Fredrik Reinfeldt tagit upp situationen för folkgruppen rohingyas och andra utsatta minoriteter under sitt besök i Burma. För att utvecklingen ska gå åt rätt håll krävs det dock att Sverige också i fortsättningen agerar kraftfullt. Sverige och Reinfeldt måste driva på för respekt för mänskliga rättigheter och sätta press på den burmesiska regeringen att ta sitt ansvar och ge rohingyas skydd och erkänna deras rättigheter."

lördag, november 10, 2012

oskyldigt fängslade

I helgen är jag på European Greens Council i Athen. Är med i en migrationsarbetsgrupp och jobbar inför valet 2014 och har även deltagit på möte med en LGBTQ-arbetsgrupp och fått uppdateringar om HBTQ-situationen runt om i Europa. Inte minst från Grekland kommer skrämmande rapporter om situationen för HBTQ-rättigheter.
 
Rasistpartiet Gyllene Gryning har gått starkt framåt och kommit in i parlamentet och de homofobiska attackerna ökat. Ofta är de kopplade till Gyllene Gryning och ofta ställs frågan "Are you gay?" följt av att personen/personerna blir nerslagna. Även rasistiska attacker som sker på liknande sett ökar och kopplas till Gyllene Gryning.
 
 
 
Besökte idag också flyktinglägret Amygdaleza utanför Athen. Cirka 900 papperslösa/asylsökande hålls fängslade i containrar under vidriga förhållanden. 6-8 personer i varje container. 6 h per dag fick de vistas på rastgården.

 
Cirka 50 stycken sådana här detention centers planerar Grekland att bygga. För människor som inte är misstänkta för något brott utan endast söker asyl eller är papperslösa.


 
Besökte också ett förvar för barn. Cirka 50 barn i åldern 10-15 år hölls fängslade. Helt fruktansvärt. Det går inte att beskriva hur vidriga förhållandena var. 
 
Dessa förvaren var för övrigt Greklands finaste och nyaste förvar.


torsdag, november 08, 2012

MP:s vård-reform med regeringen ett enormt steg framåt


Jag tycker det tycker det är bra att organisationer i Vårdinitiativet driver på för papperslösas rätt till vård på helt lika villkor som andra. Det är den lösning Miljöpartiet vill se på sikt. Den reform vi nu fått med oss regeringen på innebär dock omfattande förbättringar gentemot hur situationen är idag för papperslösa, och innebär ett enormt steg framåt.

”Papperslösa” personer som inte fyllt 18 år ges rätt till subventionerad

- Fullständig vård

- Regelbunden fullständig tandvård

- Läkemedel

”Gömda” och ”papperslösa” vuxna ges rätt till subventionerad:

- Vård som inte kan anstå samt mödrahälsovård m.m.

- Hälsoundersökning

- Tandvård som inte kan anstå

- Läkemedel som receptförskrivs i samband med sådan hälso- och sjukvård som nämns i första punkter

Det är mycket positivt att vi har fått med oss regeringen på detta och alternativet hade varit att inget förändrats alls. Nu kommer det också att tydliggöras i lag att landstingen får gå före och erbjuda just vård på helt lika villkor. Detta är något som miljöpartister driver på landstingsnivå runt om i Sverige.

tisdag, oktober 30, 2012

papperslösa barn får rätt att gå i skola



Förra veckan kunde Miljöpartiet och regeringen presentera ytterligare en reform ur ramöverenskommelsen om den samlade asyl- och migrationspolitiken; att papperslösa barn får rätt att gå i skola. Reformen gäller förskoleklass, grundskola och gymnasieskola. 50 miljoner kronor är avsatta årligen för reformen som träder i kraft 1 juli 2013.

Detta är en viktig reform som berör de 2000-3000 barn som lever papperslösa i Sverige idag. Alla barn ska ha rätt att gå i skola och detta kan bidra till att skapa stabilitet och normalitet i en annars väldigt utsatt vardag för dessa barn.

måndag, oktober 15, 2012

Resa till Thailand & Burma/Myanmar

 
Bangkok. En veckas resa i Thailand och Burma med vice talman Ulf Holm (MP), Johan Pehrson (FP) har startat. En väldigt intressant resa med många starka intryck.


Besök i thailändska parlamentet med delegationen, Sveriges ambassadör Klas Molin och och andre ambassadsekreterare Andreas Magnusson. 

 
Ulf inspekterar podiet i kammaren i det thailändska parlamentet

 
Möte med arbetsmarknadsutskottet i Thailands parlament. Diskussion om bl.a. thailändska bärplockares situation i Sverige och situationen för migrantarbetare från Burma i Thailand. Vi hade även möte med utskottet för land & natural resources och möte med NGOs om klimatförändringar.
 
 
Yangon/Rangoon i Burma/Myanmar. Det finns mycket hopp till de demokratiska reformer som militärjuntan genomför. Samtidigt enorma utmaningar med fattigdom och konflikter mellan etniska grupper och en hel del frågetecken kring regimens intentioner med demokratireformerna. Situationen för gruppen rohingyas, som är statslösa och inte har stöd från någon, gör mig särskilt orolig.

 
Munkar i Yangon/Rangoon

 
Diskussion om vikten yttrandefrihet och pressfrihet med Myanmars Minister of Information i Nai Pyi Taw. Burma/Myanmar har börjat öppna upp för pressfrihet sedan ett halvår. Vi träffade även riksåklagaren och diskuterade rule of law, arbetet mot droger och anti-corruption.


Besök i det burmesiska parlamentet. Otroligt stort. Ligger mitt ute i ingenstans i den nybyggda huvudstaden Nai Pyi Taw 5 timmars bilfärd rakt in i landet från Yangon.

 
Besök i en kammare i det burmesiska parlamentet. Viktiga steg tas i en demokratisk riktning, men det finns fortfarande väldigt stora problem. Konstitutionen garanterar militären fortsatt makt och omöjliggör för Aung San Suu Kyi att bli president till exempel.

 
I det burmesiska parlamentet

 
Byggarbete i Nai Pyi Taw. Troligtvis ytterligare ett hotell. Huvudstaden var som en folktom spökstad endast med regeringsbyggnader, hotell och bostäder för regeringstjänstemän.

 
Bred väg i Nai Pyi Taw. Typ tio filer som leder till parlamentet.

 
Besök på Schwedagon Pagoda i Yangon sista eftermiddagen innan hemfärd.

 
Schwedagon Pagoda

 
Absurt med så mycket guld och rikedom i ett land med så mycket fattigdom och utsatthet.

fredag, maj 18, 2012

Europas politiker måste ta ansvar för öppenheten

I lördags skrev jag en artikel om EU:s migrationspolitik i samband med att manifestationen Tribuanal 12 genomfördes där Europa ställdes inför rätta för brott mot mänskliga rättigheter. Inom EU höjs allt fler krav på högre murar och det som är i fokus är att hindra människor från att ta sig till EU på alla möjliga sätt. Främlingsfientliga partier får allt mer inflytande mänskliga rättigheter åsidosätts hela tiden. När utvecklingen går åt det hållet är det som viktigast att stå upp för öppenhet och humanitet.

Artikeln finns att läsa i helhet här.

onsdag, mars 21, 2012

Anförande debatt om datalagringsdirektivet

Herr/fru talman! Vår frihet är inte gratis. Våra medborgerliga fri- och rättigheter har tagit lång tid att etablera. Många har kämpat för de friheter vi tar för givna. Rätten till meddelarfrihet, rätten till privat, rösträtten, yttrandefriheten, brevhemligheten. Det är dessa rättigheter som är grunden för den öppna och fria gemenskap som vi lever i i Sverige idag.  
Tyvärr har händelser fått demokratier som vanligtvis skulle stå upp för dessa rättigheter att bli rädda och agera helt irrationellt. 11 september satte skräck i ledande politiker runt om i västvärldens alla länder. Tänk om det skulle hända här? För att förhindra nya terrordåd har lagar införts som på olika sätt inskränkt dessa grundläggande fri- och rättigheter som är grunden för våra demokratiska samhällen. Lag efter lag har gjort att övervakningen ökat och att friheten minskat.

Terrorism går ut på att försöka ingjuta rädsla i ett samhälle. Tyvärr verkar det ha lyckats. Människors rädsla för terrordåd har gjort att långtgående lagar och inskränkningar också accepterats. Vi har vaggats in i en ständig krismentalitet vilket gjort att vi accepterat långtgående integritetskränkande lagstiftning som grovt begränsar våra fri- och rättigheter, något som vi normalt inte skulle acceptera. Sakta men säkert avskaffar vi grunden för vår öppna demokrati. Vi avskaffar genom lagstiftningen själva de rättigheter som lagstiftningen egentligen är tänkt att försvara mot terrorism.

Politik baserat på rädsla är aldrig lyckad. Datalagringsdirektivet är ett direktiv som inte på något sätt lever upp till de krav vi kan ställa på lagstiftning som införs. Det är ett oproportionerligt stort ingrepp i den personliga integriteten i förhållande till den eventuella nyttan. Det är inte ett effektivt sätt att bekämpa brott. 

Det finns inga bevis för att lagstiftningen är effektiv. Polisen säger att de redan idag ut den information de behöver eftersom it-leverantörerna sparar viss information om sina kunder redan idag för fakturering. Varför ska vi då införa en lagstiftning som innebär att alla ska tvingas lagra massor av information under sex månaders tid?

Regeringen sade dessutom i sitt svar på varför de inte infört direktivet ännu till EU i fjol att ”det grundläggande syftet med datalagringsdirektivet – att säkerställa att uppgifter finns tillgängliga för utredning, avslöjande och åtal av allvarliga brott – redan idag uppnås i Sverige i stor utsträckning med stöd av gällande regler.” (sid 17). Till och med regeringen själva konstaterar alltså att direktivet inte behövs, men ändå har de inte gjort något för att vi inte ska införa det.

De som man verkligen vill komma åt med denna typen av lagstiftning tenderar dessutom att hitta vägar att kringgå lagstiftningen genom till exempel anonymiseringstjänster, kryptering och kontantkort. Istället är det är informationen om vanliga Svenssons som kommer att lagras.

Att information om all vår elektroniska kommunikation kommer att masslagras och övervakas under sex månader är en hiskelig tanke. Det är väldigt mycket information. Det är väldigt personligt. Om informationen skulle komma i orätta händer skulle en enorm skada vara skedd. Och det går inte att garantera att denna information inte kommer att läcka. I slutändan är det människor som ska hantera informationen, och förr eller senare kommer misstag att göras eller makt att missbrukas.

Hur skulle du känna om information om alla dina surfvanor, alla samtal du gjort det senaste halvåret, alla dina sms och var du befunnit dig när du skickat dem hamnat i orätta händer? Tänk om informationen läcker ut, säljs eller missbrukas? Den risken är överhängande när sådana här stora system införs.

Eller vad skulle hända om ett totalitärt parti tog makten i Sverige och direkt hade möjlighet att ta ut all information om landets medborgare. Vi ska inte tro att jakt på oliktänkande inte skulle kunna bli verklighet här. Risken för att staten skulle kunna få tag i information riskerar också att få människor att tystna. Missförhållanden kanske inte anmäls? Känsliga webbsidor kanske inte besöks? Av dessa anledningar är till exempel Svenska Journalistförbundet starkt kritiska till direktivet.

Det här direktivet får alltså stora konsekvenser. Dessutom kostar det mycket. 1 miljard uppskattar branschen att kostnaden kan bli Och kostnaderna kommer att belasta branschen och i slutändan också kunderna. Vi som ringer, smsar och mejlar.

För ett år sedan lyckades Miljöpartiet och Vänsterpartiet skjuta upp datalagringsdirektivet ett år. En minoritet i riksdagen kan göra det när det handlar om lagstiftning som innebär inskränkningar av medborgares rättigheter. Då kan lagförslaget bli uppskjutet för att politikerna ska kunna tänka igenom saken och för att det ska kunna bli en debatt om ett så känsligt förslag. Nu har det dock gått ett år. Tyvärr har regeringen inte arbetat för att förändra direktivet. Istället har de förhållit sig passiva och nu står vi här ett år senare och det är återigen dags för debatt och omröstning.

Jag är rädd att datalagringsdirektivet kommer att röstas igenom. Jag vill dock uppmana liberala ledamöter, särskilt i Centerpartiet som har ett nytaget stämmobeslut mot datalagringsdirektivet, att göra det ideologiskt riktiga och rakryggat rösta nej till införandet av direktivet i eftermiddag.

Tyvärr är jag rädd att datalagringsdirektivet kommer att gå igenom i riksdagen. Men Miljöpartiet kommer att rösta nej. Vi vill att regeringen agerar med andra länder som är kritiska till direktivet för att försöka riva upp det eller omförhandla det så att det blir frivilligt.

Nu måste vi fundera över vad de senaste tio årens övervakningslagar i antiterrorismens namn har gjort med våra samhällen. Istället för att skynda oss och införa fler liknande lagar krävs en överblick av vilka integritetsinskränkningar som alla dessa lagar leder till och ett samlat skydd av den personliga integriteten. En sak går nämligen lätt att konstatera; trots de senaste tio årens övervakningslagar, trots mer kameraövervakning, trots invasioner flera länder, terrorlistor och flygscannrar så har världen inte blivit ett dugg säkrare. Sista ordet är inte sagt i den här frågan.

tisdag, mars 20, 2012

Förvånande mail från bl.a. Ilmar Reepalu (S) och Magnus Olsson (SD)

Nu på onsdag 21 mars har Malmös kommunstyrelse bjudit in bland annat riksdagsledamöterna från Malmö riksdagsvalkrets, tillsammans med bland annat tullen, polisen och justitieministern, för att diskutera hur vi med olika åtgärder kan öka tryggheten och minska brottsligheten i Malmö.

För min del krockar dessvärre mötet med debatt i riksdagen om datalagringsdirektivet, men givetvis är jag ytterst angelägen om att vara med i diskussionerna om hur tryggheten i Malmö kan förbättras, och vilka åtgärder vi kan vidta på de olika politiska nivåerna.

Inför mötet fick jag i helgen ett brev, skickats ut "för en bred majoritet i kommunstyrelsen", undertecknat av företrädare för Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, SPI och Sverigedemokraterna. I brevet tas upp frågor om hårdare straff för vapenbrott, kameraövervakning och att se över EBO-lagstiftningen (asylsökandes möjlighet att skaffa ett eget boende istället för att bo på Migrationsverkets anläggningsboenden).

Ilmar Reepalus ståndpunkt i frågan om EBO-lagstiftningen är inte okänd, utan något han drivit i flera år. Men jag blev väldigt förvånad över att brevet undertecknas på det sättet. Att Reepalu aktivt väljer att tillskriva mig tillsammans med Sverigedemokraternas oppositionsråd Magnus Olsson är både märkligt och oroande.

Att Sverigedemokraterna kopplar ihop frågor om flyktingar och invandrare med våld är inget nytt. Att Socialdemokraterna gör det på det här sättet är däremot uppseendeväckande. Det vore intressant att höra vad exempelvis Morgan Johansson tycker om att S i Malmö skriver brev med SD, utan att Vänsterpartiet eller Miljöpartiet är med?

Förutom innehållet och avsändarna, så är det också konstigt att skicka ut ett brev med krav på åtgärder innan mötet har ägt rum. Ett effektivt sätt för att låsa diskussionerna. Det är istället konstruktiva diskussioner och ansvarstagande från alla parter som behövs.

torsdag, mars 15, 2012

nu stärker vi rättssäkerheten i asylprocessen

Miljöpartiet och regeringen är överens om flera åtgärder som samtliga stärker kvaliteten och rättssäkerheten i asylprocessen. Bland annat ska Migrationsverkets landinformation, Lifos, ses över helt.

- Vi stärker nu rättssäkerheten i asylprocessen i Sverige. Alla asylsökande ska känna sig säkra på att de behandlas likvärdigt, säger Maria Ferm, migrationspolitisk talesperson Miljöpartiet.

- Vi ökar förutsättningarna för att det inte ska ske utvisningar som strider mot Sveriges internationella åtaganden. Människor ska inte kunna utvisas från vårt land på grund av ojämna kunskaper på Migrationsverket eller på grund av otydlig information under asylprocessen, säger Maria Ferm.

Sammantaget är det tre uppdrag som beslutats om idag; ett uppdrag till Migrationsverket att göra en översyn av Lifos, ett kommittédirektiv om utformning av beslut och domar inom migrationsområdet samt ett uppdrag till Statskontoret att utvärdera Migrationsverkets handläggning av frågor som avser förordnande av offentligt biträde.

Fler som rapporterar om detta: Ekot, Aftonbladet

datalagringsdebatt ídag



Debatterade datalagringsdirektivet mot Johan Pehrson idag (23 minuters livesändning på SVT:s webb).

På onsdag (21 mars) ska riksdagen debattera och rösta om att implementera direktivet. Miljöpartiet är motståndare mot direktivet och röstar nej. Vi vill istället att regeringen tar initiativ för att omförhandla eller riva upp direktivet.