Återigen var det Björn Gustavsson som imponerade mest på mig. Hela stället tystnade inför storhetens uppträdande (till skillnad från när alla artister sjöng sina låtar och det var högljutt till tusen). Jag passade på att sjunga "En sån karl" på den efterföljande karaoken, dedikerad till Björn.
Annars var det glädjeskrik när Frida och Anderz gick vidare, och belåtenhet när BWO gjorde det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar