Per Gudmundson skriver om det faktum att Maria Wetterstrand och Peter Eriksson kommer att avgå som språkrör för De Gröna 2011 och ojar sig över hur det ska gå efter det. Gudmundsson kan vara lugn.
Gudmundson tror att det finns en stor intern kritik mot det rödgröna samarbetet (kom igen, det här är kanske världens mest förankrade linje som diskuterats och godkänts av partistyrelser, kongresser, förtroenderåd osv), och hänvisar till en person som inte ens är medlem längre (Birger Schlaug). Därefter frågar sig Gudmundson vem som ska ta över efter Maria och Peter och lanserar László Gönszi - en annan person som inte heller är medlem längre. Även Yvonne Ruwaida nämns som ett namn som skulle kunna splittra de rödgröna, trots att Yvonne redan sitter i den grupp som leder samarbetet idag. Märkligt.
Anders tycker Per Gudmundson ska sitta still i båten, Jakop menar att det handlar om god interndemokrati och Carl förklarar skillnaden mellan partiledare och språkrör, Peace, Love and Capitalism oroar sig då Maria och Peter är så bra,
Att människor inte ska sitta kvar på samma uppdrag i all evighet är en tanke jag verkligen gillar hos oss gröna. Vem vill ha livstidspolitiker?
Är lite förbluffad över att detta blir en nyhet, men Aftonbladet, SvD, TT, Ekot, SvD (igen!) rapporterar...
2 kommentarer:
Ho ho ho...
Vad jag skriver är ju att jag tycker att er modell är sund.
Men att det också i det har fallet är en ytterligare osäkerhetsfaktor för väljare som funderar på vänsteralternativet.
Oavsett om man kallar det partiledare eller språkrör så är ju dessa väldigt starka opinionsbildare. Människor förknippar i hög grad partiledaren/språkrören med partiet de företräder.
Det är väl inte en helt felaktig analys?
Hallå där,
det jag vänder mig mot är uppfattningen är De Grönas språkrör skulle driva en linje som inte partiet backar upp. Det är felaktiga spekulationer från Gudmundsons sida. Den linje språkrören driver är också partiets linje just för att partierna har valt den linjen (alltså tvärtemot en hårddragning av hur det fungerar med partiledare, där ledaren pekar och partiet följer).
Det innebär också att De Gröna inte byter politik bara för att partiföreträdaren byts ut på samma sätt som sker i de större mer hierarkiska partierna.
Men jag håller med dig om att i takt med att personfixeringen ökar i politiken blir vilka som företräder ett parti allt viktigare. Som tur är har vi många bra personer i partiet som kan fylla Peter och Marias skor. Jag är faktiskt inte ett dugg orolig.
Rent allmänt är det ganska kul att så många från andra partier faktiskt uppskattar våra språkrör och att rotationsprincipen uppmärksammas och diskuteras. Alltid trevligt med lite blocköverskridande kärlek på julen :P
Skicka en kommentar