Knappt har De gröna hunnit byta språkrör förrän Lars Ohly utmanas av flera stycken vänsterpartister och Maud Olofsson aviserar sin avgång. Det sista var inte så oväntat, eftersom det kändes som att knappt fanns någon kvar som inte krävt Maud Olofssons avgång. Nu har också tre huvudkandidater presenterats av Centerpartiet och nästa stämma väljs en ny partiledare.
Det är spännande att se hur flera partier tar efter den gröna modellen med en öppen process för att byta ledare. Det verkar som att fler och fler partier hellre vill ha en öppen, demokratisk process och det är nog få som tycker att sossarnas slutna påveval känns särskilt fräscht. Hoppas bara vurmandet för öppna processer inte bara har sin grund i att det är på modet, utan att ökad transparens och medlemsdemokrati verkligen värderas högt på riktigt.
1 kommentar:
En tanke som slår mig när de två olika graderna av öppenhet diskuteras är: Varför öppenhet och var går gränsen för allmänintresset? Som jag ser det består valet av partiledare av två demokratiska processer. En intern och en extern, där den interna är viktig för partiets framtida utveckling, medan den externa borde vara av mindre betydelse då politiken, inte personen, bör vara det viktigaste.
Se partierna som en medlemsorganisation som ska välja en ny ordförande. Vad har "icke-medlemmar" med detta att göra? Det borde vara medlemmarna som via partiernas interna organisation och arbetssätt ska utse den/de som ska leda partiet och få fram sitt budskap och vilja. "Icke-medlemmarnas" roll i demokratin kommer i samband med valprocesserna. Då kommer deras roll att vara att ta ställning till den förväntade partilinjen.
Visst är det tacksamt för partierna och deras kandidater att få använda massmedia i sitt interna arbete, samtidigt som media i mångt och mycket "gottar sig" i meningsskiljaktigheter, motsättningar, fraktioner eller vad man väljer att kalla det.
Skicka en kommentar