regeringen svajar om Palestina

Jag framför muren vid en checkpoint på Västbanken (vid Betlehem).

Förra veckan var jag i Israel och Palestina på studieresa med organisationen Diakonia. Det var väldigt givande att få möjlighet att resa runt och lära mig om hur den humanitära situationen ser ut på de ockuperade territorierna och träffa såväl israeliska som palestinska organisationer och människor.

Representant från Breaking the Silence (f.d. israeliska soldater) berättar om folkrättsbrotten i Hebron.

Vi reste runt på Västbanken och såg Israels illegala bosättningar, den fruktansvärda muren som Israel byggt på ockuperad mark och vi gick igenom en checkpoint som reglerar palestiniernas rörelsefrihet på Västbanken. Vi besökte staden Hebron där stadskärnan är förbjuden för palestinier att vistas i. Vissa gator endast är till för icke-palestinier. Andra gator får palestinier visserligen gå på, men icke-palestinier får även använda dem för att köra bil. Palestinier lyder under israelisk militärlag medan de illegala israeliska bosättarna lyder under israelisk civil lag. Den ockupations- och uppdelningspolitik som präglar Västbanken, och som Hebron är ett övertydligt exempel på, är väldigt obehagligt.

Vi träffade också företrädare för den israeliska regeringen, bosättare, företrädare för religiösa samfund, fredsaktivister och många andra.

Vi hade inte möjlighet att komma in i Gaza, men åkte till gränsen och blickade ut över det stora utomhusfängelset där 1,6 miljoner människor lever i stor misär. Många är flyktingar eller barn till flyktingar. Vi besökte den lilla israeliska staden Sderot, som ofta drabbas av raketbeskjutningar från Gaza.

Gaza skymtar långt bort.

Tyvärr är det känslor av hopplöshet som fyller en när en lämnar Israel och Palestina. Men resan var väldigt viktig för att få en djupare förståelse för konflikten. De folkrättsbrott och den kollektiva bestraffning som Israel gör sig skyldig till är under all kritik. Det bistånd som Sverige bidrar med till Palestina är viktigt och ett brett stöd från omvärlden för en palestinsk stat borde vara en självklarhet.

Palestina har ansökt om medlemskap i FN och i olika FN-organ. I Ramallah på Västbanken stod en stor, symbolisk stol vid ett torg med FN-logo på. De kräver ett erkännande och en stol i FN. När Sverige för någon vecka sedan (mitt under min resa) röstade nej till Palestinas medlemskap i Unesco blev många upprörda och förbryllade.

Sveriges regerings nya svajiga politiska linje och nej-rösten till att Palestina skulle bli medlemmar i Unesco är svår att förstå. Enligt en romersk-katolsk palestinsk präst som vi mötte i Jerusalem rapporterade israelisk TV om Sveriges ”nej” som en stor vinst för Israel. De beklagade att Palestina röstats in, men konstaterade att ”The United States voted no, and Sweden voted no!”.

Det är pinsamt av Sverige att inte längre rakryggat stå upp för Palestinas rätt att existera som land. Jag undrar hur det kommer att bli framöver när fler ansökningar till andra FN-organ inkommer. WHO-omröstningen ska ju ske inom kort. Jag hoppas regeringen tar sitt förnuft till fånga och ändrar linje.